Shoppa i lugn och ro är nya trenden

Har ni tänkt på hur trött man kan bli en hel dag av att leta efter saker man ska shoppa? Speciellt när man precis har fått lön dvs lönehelg och man måste trängas med massa andra människor som också är sugna på att shoppa loss.

Jag vet hur jobbigt det kan vara att leta efter något speciellt och gå från butik till butik. Ibland kan det bli så pass illa att man tänker åka med tåg till nästa stad för att kanske där hitta vad man söker. Många gånger går man också ensam för man tappar koncentrationen när man har med sig sällskap. Det tar också tid sedan att prova kläder eller att lämna tillbaka en vara.

Hur löser man detta på ett smidigt sätt?

Det bästa sättet att shoppa måste ju vara via nätet. Tex nu är det dessutom rea på inredning och då kan man verkligen klicka runt eller surfa runt och kolla noga på allt. Du behöver inte besöka några inredningsbutiker för att hitta vad du söker. Samt så behöver du heller inte bära dina varor långt. Du beställer enkelt på hemsidan här och sedan skickas varan till närmaste postkontor. Du väljer själv också när du ska plocka ut varan och planerar ditt liv därefter.

Här hittar ni massor av rea hela tiden så det gäller att besöka ovan sida ca en gång i veckan för att inget missa för dig som bara älskar smart shopping när du är ledig.

De har massor av fina lampor modeller man aldrig förut sett i vanliga möbelaffärer. Man vill ju inte ha som alla andra utan man vill gärna sticka ut med sin inredning.

De samarbetar med 300 olika butiker och jag tror ingen människa orkar springa mellan 300 olika butiker i vanliga fall. Därför sätt dig på ett café i lugn och ro eller på ett bibliotek och surfa på deras hemsida. Det enda du behöver är en kopp kaffe och en rejäl god smörgås för att gå igenom 300 olika butiker. Försök håll i en kopp kaffe på stan och ät en smörgås samtidigt som du kolla i butikerna. Du får knappt ta med dig en smörgås in i butiker så hur skulle du kunna koppla av på detta sätt hade du tänkt. Därför gör som många andra sitt bekvämt på en strand eller när du hälsa på någon tråkig släkting. Plocka fram din mobil gå in på sidan och titta i lugn och ro. Samt dela gärna med dig till dina vänner att göra samma sak så att de inte blir trötta att springa omkring mellan butiker på stan. Det finns tyvärr människor som hittar ett bra sätt, men som aldrig skulle dela med sig av det till folk. De vill behålla allt för sig själva medans jag är den som delar med mig till folk.

Tänk en jord med endast kärlek. Där allting bara är och allting är frid var du en ser.

Tänk en grön jord, en luft som du kan andas i och där ingen sjukdom finns.

Tänk en planet med människor som är alla på samma plats, ingen är bättre eller sämmre utan allting bara är.

Tänk att alla barn alltid skrattar och får vara just precis barn.

Tänk dig den renaste maten och den mest näringsfyllda luft som finns. Där ljuset skiner igenom molnen och allting är av de mest fantastiska färger.

Tänk dig att alla som du någon gång känt agg mot idag är den renaste kärleken av dig själv. Där alla är en spegelbild av dig och där allt är singualiritet. Detta kan man få om man bestämmer sig för att vila på en härlig hängmatta. Du hittar en hängmatta online jag tipsar längre ned flera olika sidor.

Det kan vara fullständigt möjligt att få vandra i den världen.

Men innan så behöver vi lägga ner dualismen, VI behöver ställa oss i större förståelse för oss själva och för människor som vi möter längst vår väg.

Varje liten stund och dag ser jag något som får mig att förstå att för att vi alla ska komma dit behöver vi verkligen se över oss själva. Vi går ibland så djupt in i vår egoism att vi nästan inte hittar ut.

Vi behöver se alla människor som en enda det är det enda vi kan göra för att komma till vår innersta kärna. Den delen där vi vet att alla vi möter på vår väg är en spegelbild av oss själva. Saker vi behöver reda ut inom oss. Ingen är bättre eller sämre vi är enkomt själar som gör en gemensam resa för att komma dit vi ska.

Släng alla stoltheter åt fanders vi kommer aldrig komma dit vi ska om vill och köp en hängmatta.

Symptom som jag hade från det jag började vakna och när luften inomhus blev bättre med ventilation sov jag bättre

Jag började få väldigt lätt att sova jag kunde lägga mig kl 22 då jag har ny ventilation hemma och somna men bara för att vakna upp kl 1-4 den tiden satt jag uppe, inte varje natt men det vart mer en regel en ett undantag.
Det här pågick under hela våren.

Bra ventilation för att sova bättre

Det gick bra att sova då jag hade en bra ventilation en s.k självdrag hemma. Och då hade jag ändå tagit en bra kudde för att kunna sova.
Utslag runt min mun som var fruktansvärda. De blossade upp och vart knallrött och det spelade ingen roll vad jag gjorde, de här kom och gick under hela våren.
Illamående som kom plötsligt och fruktansvärt yr i huvudet.
Ringningar i öronen, jag förstod inte varför ingen annan hörde, ibland trodde jag att jag hade fått tinnitus.
Jag var fruktansvärt arg hela tiden, om jag inte grät för det kom plötsligt oxå utan att jag förstod varför.
Jag åt väldigt mycket skräpmat under november – februari stoppade i mig allt jag fick framför ögonen, oavsett om jag var mätt.

Och här började allting smaka väldigt salt. Eller för sött. Jag tyckte att kött var smaklöst och slutade med det utan att vara medveten. Det kändes som jag behövde komma i en ny kropp.

Det värkte i en fot, samma tid varje kväll det ilade i hela foten och kom lika snabbt som det slutade.
Jag drog mig undan mer och mer och började sätta ner foten. Innan var jag tyst när jag kände mig kränkt nu kunde jag inte längre vara tyst. Folk började känna att jag bet ifrån och detta kom successivt. Innan hade jag alltid blivit tyst och tagit på mig skulden om det blev osämja men nu gick jag bara vägrade att man behandlade mig utan respekt.

Elektriciteten runt mig började strula rejält, min mobil la av och wifi hemma slutade bara fungera, det skulle väl inte varit så konstigt om det inte var så för att min mans telefon fungerade ända tills han kom hem och var i närheten av mig då slutade den fungera. Likadant med min dotters.

Flera förslag

Jag skrev ju i mitt förra inlägg om hur du skulle skära ut din halloween pumpa på olika sätt. Jag har suttit och tittat på hur jag själv ska skära ut min pumpa och har inte riktigt bestämt mig än. Så nu har jag tittat runt på olika sidor för att få lite inspiration och här kommer lite mer pumpor och förslag.

Man behöver ju faktiskt inte skära ut ett ansikte om man inte vill. Utan bara rita en rolig och glad pumpa och sätta utanför dörren. Sen kan du ställa en lykta bredvid istället för inuti.

Mer pumpor

Den här pumpan tyckte jag var väldigt kul. Den lilla pumpan kan du hitta på många blomsteraffärer eller andra butiker som “dekoration”.

Och har du inte plats eller vill köpa en sån där stor pumpa kan du ju köpa en mindre och göra så här.

Jag har inte bestämt mig än vad jag ska göra, eller om det blir en eller fler. Det gäller ju också och se vad butikerna har för kg pris runtomkring och hur pumporna ser ut.

Vilken underbar känsla

Jag fick ett förslag om att gå på massage. Men jag har inte ont någonstans så varför ska jag göra det ?! Att känna sig orolig och stressad gör att man spänner kroppen. Och då fick jag rådet om att gå och se till att kunna koppla av mer.

När jag satt där med telefonen i handen och skulle beställa tid så satt jag och tänkte på vad jag skulle säga. Jag hade aldrig bokat någon sån här tid och tänk om dom frågar en massa saker som jag inte vill svara på. Ja här stressade jag upp mig på en gång igen.

Men det var enklare än vad jag trodde. Jag bara sa att jag skulle vilja boka en massage tid och att jag vill kunna koppla av mer. Och så fick jag en tid. Varför stressa upp sig i onödan som jag jämt gör.

Och nu har jag varit på min första tid och jag kan tala om att jag kommer göra om detta så fort jag känner mig uppstressad. Eller bara gå dit för att koppla av mer. För när jag kom ut därifrån så var jag så avkopplad som jag aldrig har varit förut. Ingen spänd kropp, ett lugn som jag aldrig känt förut och jag tom log när jag gick ut därifrån utan att veta varför jag log.

Det vände tvärt

Ni som har följt min resa vet vilken berg och dalbana jag har genomgått.

Jag startade den här bloggen med Min Sanning, Ni skulle få veta varför saker och ting blev som dom blev.

Ni skulle även få följa min resa från ett liv med massa substanser till ett drogfritt liv.

Jag skulle börja om, Få ett tryggt liv.

• Jag han genomföra min behandling.
• Jag blev drogfri och idag tog jag 5 månader som drogfri.
• Jag fick börja ha min son igen.
• Min familj fick förtroende för mig igen.
• Jag fick tillbaka vänner som jag förlorat under mitt missbruk.
• Jag fick träningslägenhet.
• Jag fick en planering för öppenvården för att fortsätta hålla mig drogfri.

Allting vände alldeles för fort, Jag han inte ens vara hemma 3 dagar innan mitt liv vände alldeles för fort.

Det här är det absolut sista inlägget jag kommer att göra som Jennifer Schedin.

Nu när ni läser det här så är jag redan borta.

Jennifer finns inte kvar pågrund av allting som har varit.

Allting som man bara har sätt på film och är ens värsta mardröm, Det blev iallafall min verklighet.

Jag har fått säga hejdå till väldigt många, Jag har försvunnit för att inte dö, Jag var tvungen att försvinna för att inte skapa ytterligare mardrömmar för min familj.

När jag för en gångs skull tar tag i mitt liv, Går in helhjärtat för att fixa till allting så finns det människor där ute som inte vill låta mig gå vidare.

Jag skulle hellre dö i en överdos på mitt eget sätt än att bli, Inlåst, utnyttjad, Våldtagen, Slagen och mördad.

Jag har inte tagit ett återfall än, Jag vill inte ta ett återfall.

Samtidigt som nu när jag är ensam vill jag bara försvinna in i dimman och aldrig mer vakna.

Men jag tänker inte låta er vinna, Ni bestämde över mig när jag var instäng i källaren ett tag och i sovrummet.

Helt ärligt så har jag inte jättemycket tidsuppfattning från den tiden.

Men allting som ni han utsätta mig för, Hur ni utnyttjade mig och hur ni sedan skrattade åt mig. Det kommer jag aldrig att glömma.

Jag tror på karma och jag vet att ni kommer få tillbaka på något vis.

Men mig?

Mig hittar ni aldrig, Det spelar ingen roll om vart eller hur eller när ni börjar.

För jag är redan borta då.

Visst jag kommer för alltid att ha mardrömmar, Vara livrädd för att möta sånna som er igen.

Men ni ska inte få vinna över mig, Ni har ägt klart mig nu.

Jag är en fri människa precis som alla andra.

Eller jag, Jag önskar att jag var fri.

Jag kan inte påstå att mitt liv är att vara fri just nu.

Jag vill tacka alla som trodde på mig, Som har stöttat mig.

Jag vill även tacka er hatare, Erat har har gjort mig så mycket starkare. Så verkligen tack!

Till er som fortfarande är aktiva och lider där ute, Snälla ta hjälp för eran egen skull.

Det är aldrig försent.

En resa kan sluta lyckligt.

Min resa slutade lite sådär, Men saker går väl alltid att ordna upp om man vill, Men mitt gick tyvärr inte att ordna alls.

Tack för allting allihopa.

Avslutar det här inlägget med min sanning igen!

Sanningen

Sista inlägget + Min sanning

Och ja jag vet att många nu kommer att hata på mig ännu mera för att jag lever i ett missbruk när jag har barn, Men ge mig 1 ärlig chans att berätta hur allting faktiskt känns och hur det är att leva med ett missbruk. Det är inte som alla tror att man bara kastar iväg sina barn för att knarka, det är större än så. Tro mig jag är den som har dömt alla mammor och pappor som missbrukar mest av alla. Jag har på riktigt smutskastat folk som har barn och sedan skiter i sina barn för drogerna. Men just idag ser jag allting från en helt annan vinkel, Jag behövde liksom bara falla tillbaka till drogerna igen och att min son fick flytta ifrån mig för att förstå.

Men vi börjar om helt och hållet från början, När var och hur och kanske till och med varför jag fick den här beroendesjukdomen som dom säger att det heter.

Det började någonstans i tonåren, Ja ni vet dom där typiska tonårsproblemen.

Jag hade det väl tufft i skolan och så men inte mycket tuffare än dom andra men lite tuffare än dom flesta. Jag blev inte mobbad eller så, men väldigt mycket annat som tog hårt på mig.

Hela tonåren var en kamp med att vara så tuff som möjligt men även vara en bitch för att få respekt från dom andra.

Första gången jag rökte Cannabis var när jag var 13/14år gammal, Jag satt i Gottsunda med grabbarna och tyckte att jag var fett tuff. Jag rökte alldeles för mycket och sen så började jag att spy som bara den. Jag minns det än idag hur dåligt jag mådde den kvällen. Hela vägen hem var jag så fruktansvärt nervös att pappa skulle märka något när jag kom hem. Men som tur var så märkte han det inte.

Men även fast man mådde sådär fruktansvärt dåligt så skulle man vara lika tuff nästa gång någon kom med den där spliffen. Det gick dock mycket bättre andra gången och bättre och bättre blev det ju fler gånger man rökte. Och idag är det en av dom substanserna jag behöver för att kunna känna att jag mår bra. Det var även väldigt vanligt med spice på den tiden också så jag rökte en hel del sånt också. Sen så var det ju lite billigare för oss tonåringar med spice, lite billigare men mycket farligare än cannabis. I samma ålder började även jag och mina vänner att röka ciggaretter och började dricka en hel del alkohol.

Livet vart liksom som en stor lögn så fort man började med substanserna, Man började hitta på massor av lögner och ursäkter för att komma iväg att dricka men även för att få tag i pengar av familjen. Jag tror ärligt talat att det är sen dess jag har haft något slags beroende fast att jag inte har förstått det förens nu heller.

Men jag hade även teatern jag brann för i den åldern, Shit vad roligt det var. Jag såg fram emot det varje vecka. Jag vet inte om det var för att man fick vara någon annan eller vara sig själv helt och hållet. Men roligt som fan hade vi varje teaterlektion och alla respekterade alla. Gottsunda Teater i mitt hjärta 😀

Jag försökte glömma

Jag var på varenda teaterlektion fram tills ett av alla övergrepp skedde. Det hände på vägen hem från teaternlektionen. Jag gick dit några gånger efter övergreppet igen, Men det var liksom inte som förut, det gjorde mig liksom inte glad längre. Jag försökte glömma allt och fortsätta men det var alldeles för svårt, Jobbigt som fan var det om jag ska vara ärlig. Så det slutade med att jag la ner allting som hade med teatern att göra. Jag hade även konståkningen som jag älskade men mina fötter klarade inte riktigt av det så jag fick sluta med det också.

Det dröjde några veckor innan någon fick veta vad som hade hänt, Och jag ångrar det än idag att någon fick veta allting men jag kunde liksom inte hålla tyst längre, Det bara gick inte. Allting blev så mycket svårare och jobbigare så fort folk fick veta, Det vart liksom mer verklighet än när bara jag själv visste om det. kuratorn och polisen vart inkopplade rätt fort och ryktet spred sig fort som fan i stan och skitsnacket började överallt.

Antingen så var jag en lögnare som bara ville ha uppmärksamhet och ljög om våldtäkten eller så var jag en äcklig hora som visade för mycket hud och fick skylla mig själv eller så var jag ett offer som inte kunde gå ut själv. Alla människor började bete sig konstigare emot mig, men allting jag ville var att allting skulle bli som vanligt igen. Jag såg hur dåligt min familj mådde över allting, Pappa var på jakt och försökte leta rätt på personen och kom hem med olika bilder för att han ville veta vem det var.

Det var efter allting som hade hänt som intaget på substanserna ökade mer och mer. Det var någon gång efter det som jag provade på amfetamin också. Och redan här är jag uppe i 3 substanser, Jag är alltså i 15års åldern här. Och redan här var jag en beroende person. Jag såg det inte då men jag ser det nu.

Men jag fortsatte att träffa vänner och gå på fester och ljög för familjen. Det hörde typ till vardagen tyvärr.

Ni vet hur det är i tonåren, mycket känslor och mycket som händer både i livet men även i kroppen. Jag minns hur jag skämdes över att alltid ha dom där minsta brösten, pinnsmal och dom stränga föräldrarna som alltid satte massa tider jag skulle passa medans mina vänner fick springa lite som dom ville. Jag förstod inte riktigt då men jag förstår idag varför, Vår värld är farlig, Det finns så sjuka människor där ute. Man måste liksom utgå ifrån att alla kommer hugga en i ryggen. Det dröjde inte många år innan nästa övergrepp skedde, och av samma person igen och nästan på samma ställe som första gången. Jag vart hotad under en längre tid men efter tag slutade jag få massa hot och det lugnade faktiskt ner sig. Men även då tog jag massa substanser för att det var må bra eller för att glömma bort ett tag vad som faktiskt hade hänt.

Jag intalade mig själv att det var då jag mådde som bäst, När jag var kraftigt påverkad men egentligen mådde jag skit men just för den jag mådde jag som bäst. Men problemet var att det gjorde mig mer tillbakadragen, jag sköt på dom problemen jag faktiskt hade behövt bearbeta just då. Men jag var ung och dum som man brukar säga.  Festandet var det bästa jag visste om men problemet var ju bara att det kom in nya substanser som jag aldrig hade testat. Jag provade på ecstasy och strax efter det provade jag även på lyrica och jag minns hur bra jag mådde på lyrican.

Lyrica och cannabisen och alkoholen vart min huvud drog en sväng, Men alkohol har nog alltid varit den värsta drogen för mig. Jag drack mig alltid kraftigt påverkad, Och inte för att tala om alla minnesluckor man har haft.. Men på den tiden kunde jag ha uppehåll några dagar men i dagsläget har det inte gått så bra.. Jag var 17 år första gången jag fick åka iväg på behandlingshem, Jag drog flera gånger från dom olika hemmen jag var på. Jag ville sluta då men ändå inte, Dom flesta av mina vänner höll också på med olika substanser men antingen så drack vi alkohol eller så tog vi grejer lite beroende på vem jag var med och så. Men jag var ren några månader när jag kom hem från behandlingshemmet. Jag fick en jättebra kontaktperson som hjälpte mig igenom väldigt mycket i livet just då.

Hon jobbade på ett av dom hemmen jag satt på. Jag fick börja med min ADHD utredning när jag var 18år gammal som visade sig att jag hade ADHD som alla som redan kände mig visste om. Där av att skolan också var ganska tuff, Jag hängde liksom inte med på vad vi skulle göra osv.

Men tiden gick. Jag jobbade och fortsatte mitt festande på fritiden.

Fel

Jag har alltid varit en sån som har dragits till fel killar, Eller om det egentligen handlade om att vi levde samma livsstil och tyckte om samma saker. Vi tyckte om substanserna och vi tyckte om att leva life fast lite farligare än dom andra. Men en sommar träffade jag en kille. En kille jag aldrig trodde att jag skulle skaffa, ja ni vet barn, katt, hund och boende osv med. Men innan vi kom fram till den vuxna biten så var vi lyckliga och flyttade till Gran Canaria. Vi förlovade till och med oss nere på ön.

Jag hade världens bästa kille men även världens bästa svärföräldrar, Jag kände mig alltid välkommen hem till dom. Jag bodde med dom allihopa en sväng också faktiskt. Men vi rullar tillbaka lite igen nu. Vi var lyckliga i början på ön och jag höll mig hyfsat lugn tycker jag själv. Men jag tror att ni får ett annat svar av honom faktiskt. Det var ingen saga med ett lyckligt slut. Vi gjorde slut där nere. Han ville leva svenssonlivet medans jag ville festa järnet där nere och jag vart helt enkelt en iskall bitch mot honom, Han ville liksom sitta hemma på vår balkong där på Gran Canaria medans jag ville ut och ja jo röja järnet igen och jag förstår varför han åkte hem till Sverige igen.

Men jag stannade kvar och röjde på ännu mer än vanligt, Och jag kan lova att intaget av alla droger och alkohol spårade ur totalt. Jag var redan beroende där utan att någon visste om det. Jag sa upp mig från jobbet och bara körde på där nere. Det hände en hel del sjuka saker där nere också som sitter på mitt psyket. Så vi kan ju säga såhär övergrepp nummer 3 är vi uppe i nu. Jag åkte hem några månader senare. Vi hade redan skaffat hund innan vi flyttade ner på Gran Canaria. Så när jag kom hem träffades vi så jag fick träffa vår lilla hund Ice igen, Och ja vi föll väl pladask för varandra igen. Från första dagen jag kom hem så satt vi liksom ihop igen och min livsstil lugnade ner sig igen.

Insemination

Jag skulle ha åkt tillbaka till Gran Canaria men det blev inte så. Jag vart kär på nytt och i samma person. Så vi flyttade faktiskt ihop igen, Vi var en liten familj där med våran lilla hund sen en katt och lägenhet och jag började jobba på som bara den. Vi bestämde även oss för att få lite en familjeökning, Så vi gjorde en insemination via en anonym donator då han inte kunde få egna barn. Men tro det eller ej men jag var faktiskt ren igenom hela graviditeten. Men även den sagan slutade med ett tråkigt slut då vi gjorde slut innan Milton föddes.

Precis när M var nyfödd så försökte vi igen och igen och igen men det funkade tyvärr inte. Men vi löste det mesta tillsammans ändå. Milton hann bli några månader gammal innan jag tog mitt första återfall igen. Och efter den gången så var det liksom kört igen. Och i mitten av allt det här så vart det ett övergrepp igen av en person som jag faktiskt trott varit en nära vän till mig. Det var inte många som trodde mig men jag kämpade på ändå. Allting eskalerade igen, Jag kunde hantera det ett tag men det spårade ur helt och hållet.

Jag började testa Benzo, kokain, tramadol, subitex, Ritalin, 3-MCC, LSD, och svamp. Men min huvuddrog har nog varit eller ja är benzo, amfetamin, röka och alkohol. Även övergreppen ökade under denhär tiden igen, Hoten ökade men framförallt så ökade mitt missbruk. Jag tappade kontrollen helt och hållet. Och jag kan inte påstå att jag har kontroll över mitt missbruk just nu heller för det har jag inte. Men jag är så fruktansvärt rädd och orolig för allt som har varit men även för vad som kommer att komma. Allt jag vet är att jag vill må bra där inne på riktigt,

Jag har haft bra stunder det har jag men jag kan nog inte ens minnas när jag mådde riktigt bra där inne på riktigt. Senaste halvåret har det varit flera övergrepp igen, Jag har varit på väg att dö ett par gånger, Jag har sett och hört alldeles för mycket grejer i mitt liv nu. Sett mina vänner nästan dö, Vissa har dött, sett mina medmänniskor blivit kraftigt blodiga, Men jag har även utnyttjat mina vänner och min familj, Och det som är mest hemskt måste nog vara hur sjukt mycket jag har svikit och sårat allihopa. Och ångesten över att jag inte får vakna upp bredvid min son, Den gör riktigt ont. Och jag känner att det är nog nu.

Jag är redo

Jag vill inte leva såhär, Jag är inte redo att dö än men för första gången på snart 2 år så känner jag mig redo, Redo att faktiskt bearbeta mitt liv men även bearbeta mitt missbruk. Milton bor inte hos mig idag och det gör ont, ont som fan om jag ska vara helt ärlig. Jag vet att han mår bra men även har det riktigt bra hos sin mormor just nu. Så nu ska jag faktiskt försöka ta tag i mina problem. PÅ RIKTIGT. Jag lovar er ingenting. Jag landade på behandlingshemmet idag och det känns faktiskt riktigt bra för engångs skull. Så nu kommer jag att skriva om min resa här.

Tack för allt nu försvinner för gott!

Hej!

Jag vet inte varför folk vill få ner mig på botten.
Jag vill få ett bra liv här hemma men det är riktigt svårt.
Jag har precis insett att jag måste härifrån, Byta stad helt och hållet.
Hur jag än försöker så dras jag ner på botten.
Jag dras mer och mer åt hållet jag inte ska mot.
Varje dag vill jag bara bort och sluta känna allting som sker.
Jag har dragit på mig så himla mycket problem under mitt missbruk som antagligen kommer att fortsätta jaga mig bra länge till!

Jag vet att jag har gjort bort mig en hel del, Antagligen mer än vad jag ens minns.
Folk söker efter mig, Folk säljer idag väldigt sjuka bilder och videos på mig.
En del grejer har även lagts ut på sociala medier som gör att jag bara vill försvinna.
Jag skäms och mår skit över det som sker.
Mina tankar snurrar runt helt och hållet, Antingen så måste jag beblanda mig med dåliga människor för att försöka lösa det som pågår, Eller så är det dags för mig att packa väskorna och försvinna härifrån.
Oavsett hur jag än gör så kommer det att innebära problem.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det som sker.
Jag vill bara förändra hela mig, Inte se ut som mig själv eller ens ha mitt eget namn just nu.
Mitt ansikte, Min kropp, mitt namn och mitt rykte är kaos just nu.
Kan inte vara på stan utan att behöva vara orolig att fel människa ska dyka upp, Eller vilka människor som har sett videon Eller alla bilder.
Det är väldigt många som försöker få ner mig på alla sätt och vis, Jag tacklar ett hinder och direkt efter det så har jag ett nytt hindra.
Jag ser igenom vissa som försöker lura mig till att saker och ting är lugnt fastän att dom leker vänner med mig just nu.

Jag har skadat många människor på alla sätt och vis, Fast jag är nog ändå den människan som har blivit skadad mest och utsatt.
Jag har hjälpt alla jag har varit med under mitt missbruk, Deras problem osv som jag åker på nu i efterhand.
Jag vet helt ärligt inte hur jag ska lösa allting helt själv nu.
Dom säger att ensam är stark, Jag är ensam nu och jag krossas så himla lätt.
Jag har några bra vänner och jag har en familj som stöttar mig, trots det så är jag ensam med alla mina 100 problem.

Jag skulle aldrig i hela mitt liv dra in dom i mina problem. Jag vet hur svårt det är att ta sig ur det. Jag har försökt dra mig ur allting länge nu.
Jag har väl alltid vetat om att alla problemen kommer komma ifatt mig och att karman kommer.
Jag trodde dock inte att det skulle slå på mig så här hårt.
Riskerna för mig att vara på stan kan vara stora när jag väl möter på fel människor.
Riskerna för Milton om han är med mig när det kommer fel människor är inte heller bra.
Riskerna för mina bättre vänner eller familj när dom är med mig och det kommer fel människor är inte heller bra.

Vill inte vara nära någon jag bryr mig om.
Jag är hellre ensam om någonting skulle hända.

Hur som helst så är allting bara kaos runt omkring mig.
Jag vill inte vara kvar här, Jag vill försvinna, Försvinna från alla.
Det sista jag vill är att utsätta nära och kära för mina problem.
Jag ville verkligen börja om hemma, Men det kommer inte att gå.
Varje dag är en kamp för att inte trilla ner igen.

För varje dag som går så kommer jag närmre och närmre ett återfall.
Jag har haft så mycket substanser framför mig, Hållit i alla möjliga grejer men ångrat mig i sista sekund.
Jag saknar ruset, Det slår mig mer och mer varför jag en dag valde drogerna framför allting annat.
Jag ville fly från allting det här som pågår nu igen. Jag kommer inte bort från det hur jag än gör.
Jag trodde en gång att mitt liv skulle lösas genom att åka iväg på behandling och bli drogfri. För skulle jag vara drogfri så skulle resten av allting falla på plats.
Jag hade så himla fel.

Behandlingen var inte min räddning, Jag vet fortfarande inte vad som är min räddning.
Går det att ordna sånt som har varit?
För allt det jag har kämpat för hjälper mig inte idag här ute!
Jag är så nära på att ge upp varje minut, Ge upp precis allting. Jag orkar inte mer hinder.
Jag hoppades på ett bra liv tillsammans med Milton efter min behandling.
Men för varje dag som går så blir mitt liv mer och mer till ett helvete.
Min dagar har blivit till mina mardrömmar jag har haft.
Jag känner mig så ensam i det som pågår.
Varför har jag ens försökt intala mig själv till att jag kommer att kunna börja om här, Få det bra för engångs skull?
Jag är så besviken på mig själv.

Nog skrivet om alla mina problem.

Igår umgicks jag med familjen och det var mysigt, Väldigt jobbigt bara att Milton blir så otroligt ledsen när jag måste åka hem.
Han har aldrig hållit i mig sådär hårt och varit så ledsen när jag har lämnat honom förut. Så det är riktigt jobbigt att lämna honom efter våra umgängen nu.
Speciellt när jag verkligen måste åka för att fullfölja slutkampen i min behandling.
Jag vill bara att det ska vara han och jag hela tiden, Bo tillsammans, Vara trygga tillsammans och mår bra tillsammans.

Efter att jag hade tagit mitt alkoblås och pratat med personalen så åkte jag iväg till lite vänner och umgicks och försökte komma på lite andra tankar.
Just nu sitter jag på bryggan vid vattnet och har lite terapi för mig själv och försöker lista ut hur jag ska göra med allting.
Imorgon ska jag till soc och då hoppas jag verkligen på att något händer riktigt fort.
Så nära på att göra bort mig just nu.
Behöver hjälp med så himla mycket, Jag kan inte lösa eller vara tyst om saker längre, Det gör att jag går sönder ännu mera.
Jag hoppas att alla ni andra har haft fina dagar annars!
Från missbruk till att bli drogfri och få ett bra liv var svårare än vad jag trodde!

Ha en bra dag allesammans!

Tuffa dagar

Det har tyvärr inte blivit några inlägg på några dagar nu. Jag kan ju helt ärligt erkänna att jag saknar behandlingshemmet och Tryggheten.Det finns ingen trygghet här ute. Ingenting att förhålla sig till, Och tilliten brister fort här hemma.

Jag behöver trygghet precis som alla andra.Mina dagar hemma har varit riktigt tuffa. Ångesten kryper på mig redan på morgon och slår till ordentligt mot kvällarna.

Jag har fått veta saker och ting som jag inte vill veta av. Sånt jag försöker fly ifrån, Men som kommer ikapp mig ganska fort.

Jag vill bara byta stad, Byta miljö och byta ut väldigt mycket människor i mitt liv. Hur jag än gör så funkar ingenting, Jag vet inte om det är jag eller om det faktiskt är den här staden.

Många prövningar

Har mött på alla olika prövningar dom här dagarna. Jag har varit hemma i 3 dagar nu, Och redan blivit prövad på det mesta. Har varit med om svek, bråk, drama och påverkade människor. Men största prövningarna dom här dagarna har nog varit alla äckliga droger som finns överallt. Vart jag än går eller tittar så finns det alltid någonting. Jag har haft världens abstinensbesvär dom här dagarna.

Men igår var det värst måste jag nog säga. Samtidigt som att jag blir glad över att se hur människor ser ut från nyktert och nått piller senare helt väck. Människor ser inte ens ut att må bra av skiten. Så varför vill man ta saker egentligen ?

Det är ingen fråga till er utan jag försöker lista ut ett svar men det står still. Helt sjukt iallafall. Livet här ute har verkligen stått still för vissa personer. Folk påstår sig gått vidare, Blivit bättre. Det jag ser är ett liv med massa förnekande. Där var jag för ett tag sen och dit vill jag inte igen. Vissa människor har ju faktiskt förändrats och blivit bättre. Och vissa har ju alltid varit bra också.

Jag bär allt inom mig

Hur som helst så är livet fruktansvärt tufft här ute. Allting är precis som förut men ändå inte. Min öppenvård ställdes in i fredags och börjar inte förens om en vecka nu. Hade sett framemot att få börja gå dit och prata av mig om allting här ute men även känslorna inom mig. Börjar bli tungt att bära allting inom mig. Det har kommit upp så sjukt mycket saker bara dom här dagarna som gör mig knäpp i huvudet.

Jag vill fly från Uppsala samtidigt som jag vill vara kvar. Det jobbigaste är nog ändå att jag inte litar på mig själv i den här staden. Varit riktigt nära på återfall på droger nu så det är helt sjukt. Idag tar jag iallafall 3 Månader och 3veckor som drogfri!

Jag har såklart haft lite fina stunder också med bra vänner, Familj, God mat och trevligt såklart! Just nu sitter jag och väntar på att lilleman ska komma. Han och hans pappa kommer hit snart så vi får väl se vad vi ska hitta på. Sen efter umgänget så ska jag låsa dörren, dra för gardinerna och gömma mig bra länge! Nu ska jag göra mig i ordning, Jag hoppas att det är bra med er alla andra!

Hej allihopa!

Igår fick jag besked om att jag skulle få åka hem redan idag.
Är super stolt över att jag har klarat av den här behandlingen.
Första behandlingen som jag har fullföljt och inte tagit massa substanser på behandlingshemmet.
Nästan 5 Månader har jag varit här.
Så mycket känslor som jag har gått igenom här inne. Massa skratt, Ilska, Hat, tårar men framförallt massa kärlek.
Jag är super nöjd över att jag fick komma just hit.

Att jag fick träffa alla fina tjejer och all bra personal. Jag har fått vänner för livet.
Jag kommer att vara evigt tacksam över den här resan. Det har varit både ner och uppgångar under den här resan.
Idag står jag upp, Jag lever, Jag är drogfri.
Jag är långt ifrån klar i min behandling men jag är en bit på vägen.
Idag har jag mitt avslut här, Om några timmar är det dags för mig att åka hem för alltid.
Känslan av att lämna allihopa är fruktansvärt jobbigt. Jag kommer att sakna allihopa så himla mycket.

Tack till min fina mamma som tog steget och anmälde mig till soc, Att du tog min son ifrån. Att du aldrig gav upp mig, Du fortsatte att kämpa med anmälningar på anmälningar för att få iväg mig. Jag har inte direkt varit sammarbetsvillig under mitt missbruk. Du fanns där hela tiden även fast jag inte var mig själv. Tack för att du tog min son med öppna armar och att du har tagit hand om honom som han vore din egna. Under min värsta period i missbruk så fanns du där för honom i vått och torrt. Jag ska göra allt i min makt för att visa min tacksamhet. Jag finner inga ord för hur grym du är. Så stark, Du har så himla mycket runt omkring dig med mina syskon, Ditt jobb och allting där i mellan.
Jag kommer vara evigt tacksam över vad du har gjort för både mig och min so.

Älskar dig massor!

Tack D för allting. Jag är inte din biologiska dotter men ändå så finns du där oavsett vad. I alla lägen finns du där, Har jag gjort bort mig ordentligt så finns du där, Har jag gjort någonting bra så finns du där, Behöver jag hjälp så finns du där. För mig kommer du alltid att vara en extra pappa och det har du alltid varit också.

Tack för att ni tog M, Tack för att du har behandlat milton som ditt eget barnbarn, Tack för precis allting. För M kommer du alltid att vara morfar och så kommer det att förbli. Milton älskar dig och jag älskar dig. Du är nog hans sjörövare också och han är papegojan som ska sitta på axeln och låta en massa!
Vi kommer att vara tacksamma livet ut för att vi fick just dig i vårat liv! Jag ska försöka visa min tacksamhet så gott som det går!

Jag hatade dig och jag tyckte du var svin jobbig när du jagade mig med alla lvm hot när jag var som värst i mitt missbruk. Jag trodde att du bara ville mig illa. Jag ville vara så långt ifrån dig som möjligt.
Idag är jag väldigt tacksam över att fått ha dig som min handläggare. Du har gjort allt i din makt för att hjälpa mig. Få mig att förstå att jag måste ha hjälp. Hur illa ute jag var i mitt missbruk. Du har hjälp mig så otroligt mycket under hela min behandling.

Idag har jag dig som min närmsta anhöriga på papper. Du tror på mig och har gjort det oavsett mina återfall, Du har gett mig hopp om livet, Rätt hjälp och stöd. Utan dig hade jag inte varit där jag är idag. Du har lyssnat på mig, peppat mig, placerat mig på hem, ordnat stödboende till mig och även öppenvården hemma. Tack för allting. Tack för att du inte gav upp om mig även fast jag gått i perioder med vad jag vill och inte vill!

Tack personalen

Erat tålamod med mig har varit så grymt bra. Jag har haft mina ner och uppgångar här inne, Jag har tagit några återfall. Jag har packat väskorna för att dra, Jag har velat hoppa framför tåg velat dö. Men trots allt det där så har ni aldrig slutat tro på mig. Ni har funnits där i vårt och torrt. Jag är drogfri och är starkare än vad jag någonsin har varit Tack vare er. Utan er vid min sida hade jag aldrig klarat av den här resan. Tack för tryggheten, Grupperna, Samtalen, Stöttningen och framförallt Tack för all kärlek ni ger till oss tjejer. Man märker när folk jobbar bara för pengar, Men jag har märkt under dom här 5 månaderna här att ni gör det här med kärlek och en vilja till att vi ska lyckas.
Tack för allting verkligen. Jag kommer att sakna er så himla mycket!

Tack alla fina tjejer!
Tack för den här resan. Resan har varit tuff och mycket hinder längst vägen. Tack för att ni har stöttat mig hela vägen till mål, Trott på mig, Fått mig att stanna kvar när jag har varit påväg härifrån. Ensam är man stark men tillsammans så är vi starkast. Jag kommer alltid att vara tacksam för det vi har gått igenom tillsammans. Vilken sommar vi har haft, vilken höst vi har haft.
Så mycket tårar, skratt, utbrott, bråk. Fast allt det där har gjort oss starkare. Jag har fått vänner för livet, Riktiga vänner!
Jag kommer att sakna våra kvällar, Våra samtal och alla våra minnen tillsammans. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för er också. Jag hoppas att vi kan planera in en återträff allihopa där ute sen. Jag finns alltid vid eran sida oavsett vad!
Tack för att ni är ni. Och glöm aldrig bort hur jävla grymma ni är. Det är inte många som skulle klara av den här resan! Ha det bäst nu och fortsätt håll ihop och stötta varandra så kommer ni kunna ta er hur långt som helst!

Tusen tack till alla fina vänner där ute som har stöttat mig, Trott på mig. Påmint mig om vad som är viktigt och att jag aldrig ska ge upp. Funnits där i alla lägen. Varit uppriktiga mot mig när jag har velat ge upp. Ni är underbara!
Varit dålig på att höra av mig till vissa, Men ni ska veta att jag tänker på er hela tiden!!

Nu har jag tömt mitt rum och ska snart åka hem. Nervös och ledsen och glad på alla sätt och vis.
Nu börjar kapitel 2.
Hur det ska gå där ute.
Hur jag ska hantera svåra situationer.
Men framförallt hur jag ska tackla bort allt som inte är bra för mig.
Börja om mitt liv som drogfri och lära känna mig själv utan drogerna vid min sida.

Återigen TACK FÖR ALLTING ALLIHOPA!

( Till alla er som har undrat vart jag har varit på behandlingshemmet. Jag har varit på omsorg, Ett behandlingshem i . Det är ett hem som har inriktning KBT för tjejer. Rekommenderas starkt till er där ute som fortfarande är aktiva och vill ta tag i era liv! Personalen är grym, bra miljö, bra grupper och mysigt. )

Godkväll allesammans!

Vaknade imorse av att personalen knackade på dörren och stod där med alkoblåsen!

Efter det så var det bara att vakna till liv och efter cirka en timme senare var jag rastlös. Jag åkte ner på stan och fikade med en vän och gick runt och snackade lite skit.

Senare åkte jag och mamma och Milton till Knivsta och hämtade mina sista grejer där från förra lägenheten.

Nu har jag gjort i ordning lite mer i lägenheten, Fast långt ifrån färdigt. Tur att det inte är långvarigt här, Det är bara för en kortare period tack och lov.

Nu har jag suttit och väntat på att dom ska komma och ta prover men ingen har dykt upp. Bra start på den här resan.

Nu ligger jag i soffan och fryser ihjäl och är trött.

Imorgon kommer Milton och mamma hit så det kanske är lika bra att bädda ner sig strax!!

Känns så konstigt att vara hemma, Samtidigt så känner jag mig så himla ensam. Jag känner mig och väldigt glad över att vara hemma. Så himla mycket känslor på en och samma gång.  Saknar kvällarna med tjejerna när man pratar av sig om allting, Tiden man får med personalen när man tar sin kvällsmedicin och prata av sig. Att alltid ha någon fin människa i närheten av sig. Jag är väl bara ovan nu eller något.

Sov gott allesammans!