Ja, man litade på precis allihopa.

Man litade till och med på våldtäktsmän, Pedofiler, mördar och alla andra. Men vanligtvis så hade man velat mördat dom allihopa då dom inte ska få finnas, Då dom förstörde livet för väldigt många människor, Men dom tog även hela livet ifrån vissa personer.

Dom tog någons dotter, son, mamma, pappa, syskon eller vän. Vissa av dom människorna lever inte idag men det finns även dom människorna som har överlevt och kämpar varje dag för det dom har utsatts för, Dom kommer aldrig att kunna gå vidare helt,

Det kommer alltid att finnas där längst in, Och det kommer alltid att komma tillbaka i mardrömmarna och tankarna. Dom kommer att se gärningsmännen springa runt på stan som om ingenting har hänt. För det är i Sverige vi bor i, Fängelset är ingen match för dom, Snarare tvärtom. Några av dom åker in och sitter av den korta tiden dom får och dom får lite extra tid för att planera nästa offer.

Dom får till och med en helt ny identitet, nytt boende och byta stad där dom kan kolla upp nästa offer. Och vissa av dom får inte ens något straff för att bevisen inte är tillräckliga och det är väl egentligen det vanligaste idag. Kan ju säga såhär jag tror inte att jag har en enda tjejkompis som inte varit utsatt och hur många av dom har gärningsmännen sitter tror ni sitter idag? 0.

Jag vet själv när jag vart utsatt för första gången, Mina frågor jag fick av polisen var:

-Vad hade du på dig? Jag svarade shorts och linne och en kofta.

Till svar fick jag att jag hade klätt mig utsatt och gick ute så klockan ca 20.15 med för lite kläder. Att jag kunde ha haft mera kläder på mig.

Jag svarade att det var varmt ute. Det var i början på September och varmt ute.

Nästa fråga jag fick var att:

-Finns det några vittnen?

Jag svarade nej för att jag inte hann se några andra i närheten innan jag fick ett slag i huvudet och föll i backen. Jag sa även till polisen att våldtäktsmännen våldtar inte folk på Vaksala Torg utan tyvärr så är dom smartare än så. Men jag fick inte honom dömd på grund av att det inte fanns vittnen och då kan ni ju tänka er att han gav sig på mig igen. Han hotade mig till döds flera gånger men han dömdes aldrig ändå. Han är ute på samma gator som mig, Han har sina vänner och sin familj som han umgås med. Jag har sett honom massvis med gånger och jag mår lika dåligt varenda gång jag ser honom. Det var en gång då han faktiskt kom fram till mig med sina vänner, Han frågade hur jag mådde. Jag var helt själv då, Jag stod på Centralstationen, Jag svarade inte på honom. Jag var så rädd, Han vart väldigt sne för att jag inte svarade, Jag vågade bara kolla ner i min telefon, Jag rörde mig inte en millimeter. Han sa till sina vänner:

-Eyy fuck henne hon är en äcklig hora som ingen vill ha, Dom skrattade tillsammans och gick vidare. Jag vet faktiskt inte om dom kollade bakåt när dom gick, Jag stod kvar och kunde inte röra mig på en stund. Ni vet den där känslan när det bara trycker i bröstet och man inte får någon luft?

Jag var livrädd och ångesten och tårarna tog över hela mig, Det slutade med att jag tog några djupa andetag och tog mig samman och torkade bort tårarna och åkte hem och fixade mig och drog iväg och halsade hembränt som jag köpte på vägen hem. Jag berättade aldrig det för någon för jag kände mig så fruktansvärt smutsig igen.

Så ja jag vet precis hur det känns. Jag har stöttat så många som har varit utsatta och försökt att få dom på benen igen. Men ju mer jag hjälpte andra desto dåligare blev jag själv, Jag sköt bort alla mina egna känslor, Men känslorna kommer alltid att komma tillbaka. Jag trodde att drogerna var min räddning men snarare en snabbare biljett till döden.

Men jag lovar jag skäms, Jag har under hela mitt missbruk litat på sånna där människor. Dom har sovit hemma hos mig, Jag har givit dom mat och kläder.

Och vad jag fick ut av det? Jo jag fick dom där Substanserna jag ville ha för att klara av dagen.

Men dom där människorna blev till mina vänner. Jag tappade mina riktiga vänner någonstans längst vägen, Mina riktiga vänner ville inte ge mig det jag var beredd för att dö och döda för. Kollar man mitt brottsregister så har jag säkert 6-7 domar bara dom senaste 6 månaderna, Jag skyller inte på mitt missbruk det gör jag inte. Men det är en stor del av mitt missbruk som har gjort mig till den jag har varit.

Jag har säkert blåst över 40 personer på pengar, mat, kläder och droger för att överleva min vardag. Jag har hämtat så mycket mängder droger och sålt iväg för att kunna få grejer till mig själv också. Jag har lurat människor till olika platser och varit med flera stycken så vi har rånat och misshandlat folk. Och mycket av allt det där har gjort så att min familj har blivit hotade så jag och mina så kallade vänner har fått gå på dom människorna om och om igen. Jag ville inte riskera att någon faktiskt gick på min familj. Jag har sett hur den branschen går till, Jag vet vad som händer med människor som inte håller vad dom har sagt. Jag har sett alldeles för mycket hot och våld men det värsta av allting är att jag har sätt alldeles för mycket blod. Och det är alla dom där som har varit mina som kallade vänner på sistone.

Men jag har alltid trott att när det väl gäller så finns dom där äkta vännerna där, Men jag kan säga såhär dom äkta människorna jag har kan jag räkna på en enda hand. Och dom människorna är jag så himla tacksam över att ha. Även fast jag har varit hemsk och iskall så har ni alltid haft er plats i mitt hjärta, Det är drogerna som har gjort mig avstängd. Det var aldrig min mening att ni skulle få lida över mitt missbruk. Jag såg inte då hur jag sårade er men jag ser det nu. Och det var aldrig meningen att alla oskyldiga människor skulle behöva lida på grund av mig men det bara blev så. Men jag försöker att lösa allting nu men det kommer att ta tid. Så snälla ge mig den tiden jag behöver så ska jag göra mitt bästa för att ordna upp saker och ting. Så gör mig en tjänst och tänk på vem du litar på och vem du har att göra med för ett litet steg fel så kan hela livet vara en fara för både dig själv men även din omgivning, Tro mig har varit där och jag kommer alltid att vara bunden till allting på något vis.

Den hemligheten inte många visste om var mitt spel beroende.. Sista månader kunde jag sitta timmar men även dygn vaken och spela på olika casinon, När jag inte kunde spela fick jag sån panik så att jag började leta gratis sidor att spela på. Det spårade ur helt och hållet i ett par månader, Det ända jag tänkte på var tjack och casino och så kunde jag sitta i ett par timmar om jag hade allting jag behövde men som sagt jag kunde även sitta dag in och dag ut och märka sen att det gått 2-3 dagar..

Jag löste alltid pengar så att jag kunde spela. Så jag kunde sätta mig i stora skulder bara för att spela men jag kunde även att göra lite vad som helst för att få pengar till casino men även för knark.. Men Det var aldrig någon i familjen som visste om mina spelproblem utan bara dom som umgicks mycket med mig under mitt missbruk.

MEN JAG KAN SÄGA SÅHÄR jag har inte SPELAT på 4 dagar nu och det känns as bra!!

Men jag är även nykter och drogfri i 12 dagar nu!

Känner mig redan som en ny människa!

Go kväll.

Morgonen började med shopping inne i stan i dödsvärmen..

Efter det så blev det lite solning sen åkte vi till stallet en sväng och fikade lite där också.

Sen ännu mer solning, Det är så fruktansvärt skönt att sola asså!

Vi har haft avskedsmiddag för en av tjejerna som varit här i 7 månader, Så otroligt stark tjej asså..

Så det blev en del grillning och det vart jätte gott.

Jag har försökt färga mitt hår ljusare men det blev orange jag färgade håret mörkt igen och även ögonbrynen.

Nu har vi precis fikat och jag var ner på gymmet en stund också.

Idag är fan första dagen jag känner riktig abstinens och det är fan jobbigt asså.. Det är en del drama här i huset också ljust nu men även annat så jag vet inte om det är det som drar igång suget på riktigt, eller om det är alla vänner sociala medier såhär en helg, eller bara mitt huvud.. Men men bara att kriga på ändå. Har lite hemlängtan också men till vad vet jag egentligen inte, Jag vet ju att jag inte är redo att åka hem än, inte över huvudtaget. Men saknar ihjäl mig efter Milton såklart.. 2 veckor kvar 😀

Men nått som stör mig, det är att jag har alltid varit ganska iskall som person men nu känner jag alldeles för mycket känslor så jag vet inte vart jag ska ta vägen eller säga eller göra det är så fruktansvärt jobbigt.. Panikångestattacker samtidigt som skratt och en jävla massa tårar hela tiden..

Men nu ska jag väl ner och ha lite kvällsmöte sen så blir det te och sen soova. Solen tar på krafterna..

Och imorgon blir det stranden så det är jag väldigt taggad på faktiskt!

Men hoppas att ni andra får sova gott och tar det lugnt ikväll 😉

Imorgon kväll kommer jag att berätta något som dom flesta inte visste om mig.

Något som jag även också jobbar med här borta och hur det känns.

God natt!!

FYFAN VILKEN DAG. Började morgonen med ett läkarbesök som gick helt åt helvetet. Har blivit lovad att få börja med min adhd medicin av min läkare i Uppsala men nu helt plötsligt säger läkaren här att jag inte ska få börja med den nu för han ska göra en ny utredning så jag är väldigt besviken.

En av grejerna som har fått mig motiverad till att bli ren var för att jag skulle få börja äta medicin för min adhd så jag kan börja jobba med mitt mående. Så ja jag vart väl besviken och lite halv less. Sen ska ju självklart försörjningsstöd krångla ihjäl sig om pengar till hyran så jag blir tokig.. krigade 5 timmar bara idag på det och då har jag hållit på i flera dagar innan också.

Så det visar väl sig imorgon om jag får avslag. Så ska jag väl bli vräkt och bostadslös osv.. Jag tycker ju att jag borde ha rätt till det nu när jag är på behandlingshemmet och får hjälp med mina problem.. men men.. och inte nog med all den där stressen så kontaktade polisen hemmet och kommer imorgon för att hålla förhör med mig, så det var väl pricken över iet idag.. Det känns bara som att alla vill ha ner mig på botten hela tiden, Spelar liksom ingen roll vad jag gör typ. Så när jag väl set det där lilla ljuset så kommer det alltid någonting.. Alla känslor och problem kommer samtidigt,

Jag har fan slut på tårar nu för ett tag.. Så jag har varit så himla nära på att dra idag men som tur är så jobbade en bra personal idag och tog med mig in till stan. Fick lite ny energi som tur är. Lyckades träna 30 minuter idag innan jag dog med min träningsvärk sen gymmet igår haha.. Har nog varit en tuff dag för alla tjejer här idag tyvärr, mycket känslor osv. Men det är ju så det kommer att vara säger dom, vissa perioder kommer vara värre och vissa mildare. Men nu ska jag sova och hoppas på mer sömn igen för nu är jag less på alla sömnlösa nätter här.. Sov så gott och hoppas alla andra har haft en fin dag.

Livets motgångar

Varning för negativt inlägg. Ni vet känslan när allting faktiskt börjar kännas bra igen och man är taggad på att ta tag i allting? Ja jo jag var där tills för någon timme sen. Att ett litet fel kan få en att tappa precis allting som man precis byggt upp.

Där är jag nu, fick två felfria dagar tills en negativ grej dycker upp. Och det drar ner mig totalt. Jag sitter liksom med planer just nu för att dra till det gamla, men samtidigt så kan det vara den enda chansen att rädda min lägenhet, räkningar och skulder. Jag har en väldigt bra soc handläggare just nu men det jag behöver hjälp med kan hon inte hjälpa mig med just nu då det ligger på försörjningsstöd och min läkare.

Men det känns som att dom gör det för att straffa mig, jag har jagat ihjäl mig om mitt läkarintyg bra länge nu men absolut ingenting händer. Och folk undrar varför man måste ut och göra kriminella grejer i sitt liv för att ens gå runt och överleva. Och snart har jag inget val, skulderna växer och växer. Det går liksom inte att skicka iväg människor på behandling och sen säga att man ska stanna kvar.

Och komma med massa LVM hot när dom inte hjälper en med sånt som man måste göra varje månad som att (betala räkningar). Så säger folk tänk inte på räkningarna du måste jobba med dig själv. Jag vet att jag måste jobba med mig själv och jag är här för att jobba med mig själv. Men att skita i hyror och räkningar och skulder funkar inte. Det är sånt där som ALLA människor måste göra. Och alla välutbildade människor i den här branschen vet att det här är en av dom grejerna som gör att folk tar återfall igen.

Det blir tufft. Jag kan inte bara sitta här och glo och jobba med mig själv och sen veta längst där inne att man kan bli vräkt och att skulderna ska växa 1037382 gånger mer än vad dom redan är. Ja visst jag har satt mig i den här sitsen själv så ni behöver inte säga det för det vet jag gott och väl.

Men då var då och nu är nu, jag sitter här och ska få hjälp med måendet och jobba med mitt missbruk och få hem min son men jag kan lova att varken läkarna eller soc gör inte mitt liv enkelt just nu. Allt går i motvind, jag jobbar inte med mitt mående nu utan jag har världens stress över hur jag ska lösa allting tills på måndag. Det är omöjligt att lösa det härifrån verkar det som just nu. Och jag vet att chansen är 99% på att jag får ett LVM om jag drar och Milton får ett LVU.

Men ska jag bara sitta här och räkna ner dagarna tills att jag blir av med mitt första handskontrakt som jag bara haft 4 månader. Sätta familjen i skulder då dom står på abonnemang i mitt namn som är väldigt höga summor. Men nej alla tycker att jag ska skita i allt det där och bara sitta här och bara tänka på mig själv? Nej då kan jag ju säga att så blir det inte. Då går jag hellre min väg och drar härifrån och löser allting på mitt vis. Åhhh vad less jag är nu.

Jag vet ju redan nu att det kommer inte att fixas tills på måndag sålänge jag är här. Kan någon bara komma och skjuta mig? Pricka rätt asså så det går fort för jag orkar fan inte kriga eller lida eller må såhär. Vad jag än gör så går alltid någonting emot mig. Vad ska jag göra för att få det där svenssonlivet som dom flesta har? Jag har fan sumpat allting redan, det kommer nog aldrig att bli bra igen. Men dom har på sig tills imorgon att lösa dethär. Annars packar jennifer sina grejer och drar den här gången igen. Ser ingen annan lösning just nu. Men nog med det. Jag har haft en bra dag tills för några timmar sen.

Jag har varit iväg och gymmat och lite sånt idag så det har faktiskt varit väldigt skönt. Ont som fan har jag i hela kroppen nu, är så jäkla otränad haha. Ska väl ner på kvälls möte snart sen blir det att trycka ner huvudet i kudden och hoppas på sömn inatt. Fattar inte varför jag inte kan sova på nätterna fast jag har sömnmediciner osv. Men hoppas på lite sömn inatt iallafall. Hoppas alla andra där ute har haft en fin dag. Eller har ni det lika regnigt och mörkt hos er som jag har? Haha Men godnatt på er folket nu har jag fått skrivit av mig lite iallafall. En dag i taget och ibland även timme för timme och minut för minut. Ren dag 6

 

1. Från start

Jag vet inte vart jag ska börja, Men jag ska försöka börja om från början.

Jag heter Jennifer och är 25år gammal, Jag är egentligen en helt vanlig Svensson som man kallar svenskarna för. Jag har även en son som är 3,5 år gammal och heter Milton.

Och ja jag vet att många nu kommer att hata på mig ännu mera för att jag lever i ett missbruk när jag har barn, Men ge mig 1 ärlig chans att berätta hur allting faktiskt känns och hur det är att leva med ett missbruk. Det är inte som alla tror att man bara kastar iväg sina barn för att knarka, det är större än så. Tro mig jag är den som har dömt alla mammor och pappor som missbrukar mest av alla. Jag har på riktigt smutskastat folk som har barn och sedan skiter i sina barn för drogerna. Men just idag ser jag allting från en helt annan vinkel, Jag behövde liksom bara falla tillbaka till drogerna igen och att min son fick flytta ifrån mig för att förstå.

Men vi börjar om helt och hållet från början, När var och hur och kanske till och med varför jag fick den här beroendesjukdomen som dom säger att det heter.

Det började någonstans i tonåren, Ja ni vet dom där typiska tonårsproblemen.

Jag hade det väl tufft i skolan och så men inte mycket tuffare än dom andra men lite tuffare än dom flesta. Jag blev inte mobbad eller så, men väldigt mycket annat som tog hårt på mig.

Hela tonåren var en kamp med att vara så tuff som möjligt men även vara en bitch för att få respekt från dom andra.

Första gången jag rökte Cannabis var när jag var 13/14år gammal, Jag satt i Gottsunda med grabbarna och tyckte att jag var fett tuff. Jag rökte alldeles för mycket och sen så började jag att spy som bara den. Jag minns det än idag hur dåligt jag mådde den kvällen. Hela vägen hem var jag så fruktansvärt nervös att pappa skulle märka något när jag kom hem. Men som tur var så märkte han det inte.

Men även fast man mådde sådär fruktansvärt dåligt så skulle man vara lika tuff nästa gång någon kom med den där spliffen. Det gick dock mycket bättre andra gången och bättre och bättre blev det ju fler gånger man rökte. Och idag är det en av dom substanserna jag behöver för att kunna känna att jag mår bra. Det var även väldigt vanligt med spice på den tiden också så jag rökte en hel del sånt också. Sen så var det ju lite billigare för oss tonåringar med spice, lite billigare men mycket farligare än cannabis. I samma ålder började även jag och mina vänner att röka ciggaretter och började dricka en hel del alkohol.

Livet vart liksom som en stor lögn så fort man började med substanserna, Man började hitta på massor av lögner och ursäkter för att komma iväg att dricka men även för att få tag i pengar av familjen. Jag tror ärligt talat att det är sen dess jag har haft något slags beroende fast att jag inte har förstått det förens nu heller.

Men jag hade även teatern jag brann för i den åldern, Shit vad roligt det var. Jag såg fram emot det varje vecka. Jag vet inte om det var för att man fick vara någon annan eller vara sig själv helt och hållet. Men roligt som fan hade vi varje teaterlektion och alla respekterade alla. Gottsunda Teater i mitt hjärta 😀

Jag var på varenda teaterlektion fram tills ett av alla övergrepp skedde. Det hände på vägen hem från teaternlektionen. Jag gick dit några gånger efter övergreppet igen, Men det var liksom inte som förut, det gjorde mig liksom inte glad längre. Jag försökte glömma allt och fortsätta men det var alldeles för svårt, Jobbigt som fan var det om jag ska vara ärlig. Så det slutade med att jag la ner allting som hade med teatern att göra. Jag hade även konståkningen som jag älskade men mina fötter klarade inte riktigt av det så jag fick sluta med det också.

Det dröjde några veckor innan någon fick veta vad som hade hänt, Och jag ångrar det än idag att någon fick veta allting men jag kunde liksom inte hålla tyst längre, Det bara gick inte. Allting blev så mycket svårare och jobbigare så fort folk fick veta, Det vart liksom mer verklighet än när bara jag själv visste om det. kuratorn och polisen vart inkopplade rätt fort och ryktet spred sig fort som fan i stan och skitsnacket började överallt.

Antingen så var jag en lögnare som bara ville ha uppmärksamhet och ljög om våldtäkten eller så var jag en äcklig hora som visade för mycket hud och fick skylla mig själv eller så var jag ett offer som inte kunde gå ut själv. Alla människor började bete sig konstigare emot mig, men allting jag ville var att allting skulle bli som vanligt igen. Jag såg hur dåligt min familj mådde över allting, Pappa var på jakt och försökte leta rätt på personen och kom hem med olika bilder för att han ville veta vem det var.

Det var efter allting som hade hänt som intaget på substanserna ökade mer och mer. Det var någon gång efter det som jag provade på amfetamin också. Och redan här är jag uppe i 3 substanser, Jag är alltså i 15års åldern här. Och redan här var jag en beroende person. Jag såg det inte då men jag ser det nu.

Men jag fortsatte att träffa vänner och gå på fester och ljög för familjen. Det hörde typ till vardagen tyvärr.

Ni vet hur det är i tonåren, mycket känslor och mycket som händer både i livet men även i kroppen. Jag minns hur jag skämdes över att alltid ha dom där minsta brösten, pinnsmal och dom stränga föräldrarna som alltid satte massa tider jag skulle passa medans mina vänner fick springa lite som dom ville. Jag förstod inte riktigt då men jag förstår idag varför, Vår värld är farlig, Det finns så sjuka människor där ute. Man måste liksom utgå ifrån att alla kommer hugga en i ryggen. Det dröjde inte många år innan nästa övergrepp skedde, och av samma person igen och nästan på samma ställe som första gången. Jag vart hotad under en längre tid men efter tag slutade jag få massa hot och det lugnade faktiskt ner sig. Men även då tog jag massa substanser för att det var må bra eller för att glömma bort ett tag vad som faktiskt hade hänt.

Jag intalade mig själv att det var då jag mådde som bäst, När jag var kraftigt påverkad men egentligen mådde jag skit men just för den jag mådde jag som bäst. Men problemet var att det gjorde mig mer tillbakadragen, jag sköt på dom problemen jag faktiskt hade behövt bearbeta just då. Men jag var ung och dum som man brukar säga.  Festandet var det bästa jag visste om men problemet var ju bara att det kom in nya substanser som jag aldrig hade testat. Jag provade på ecstasy och strax efter det provade jag även på lyrica och jag minns hur bra jag mådde på lyrican.

Lyrica och cannabisen och alkoholen vart min huvud drog en sväng, Men alkohol har nog alltid varit den värsta drogen för mig. Jag drack mig alltid kraftigt påverkad, Och inte för att tala om alla minnesluckor man har haft.. Men på den tiden kunde jag ha uppehåll några dagar men i dagsläget har det inte gått så bra.. Jag var 17 år första gången jag fick åka iväg på behandlingshem, Jag drog flera gånger från dom olika hemmen jag var på. Jag ville sluta då men ändå inte, Dom flesta av mina vänner höll också på med olika substanser men antingen så drack vi alkohol eller så tog vi grejer lite beroende på vem jag var med och så. Men jag var ren några månader när jag kom hem från behandlingshemmet. Jag fick en jättebra kontaktperson som hjälpte mig igenom väldigt mycket i livet just då.

Hon jobbade på ett av dom hemmen jag satt på. Jag fick börja med min ADHD utredning när jag var 18år gammal som visade sig att jag hade ADHD som alla som redan kände mig visste om. Där av att skolan också var ganska tuff, Jag hängde liksom inte med på vad vi skulle göra osv.

Men tiden gick. Jag jobbade och fortsatte mitt festande på fritiden.

Jag har alltid varit en sån som har dragits till fel killar, Eller om det egentligen handlade om att vi levde samma livsstil och tyckte om samma saker. Vi tyckte om substanserna och vi tyckte om att leva life fast lite farligare än dom andra. Men en sommar träffade jag en kille. En kille jag aldrig trodde att jag skulle skaffa, ja ni vet barn, katt, hund och boende osv med. Men innan vi kom fram till den vuxna biten så var vi lyckliga och flyttade till Gran Canaria. Vi förlovade till och med oss nere på ön.

Jag hade världens bästa kille men även världens bästa svärföräldrar, Jag kände mig alltid välkommen hem till dom. Jag bodde med dom allihopa en sväng också faktiskt. Men vi rullar tillbaka lite igen nu. Vi var lyckliga i början på ön och jag höll mig hyfsat lugn tycker jag själv. Men jag tror att ni får ett annat svar av honom faktiskt. Det var ingen saga med ett lyckligt slut. Vi gjorde slut där nere. Han ville leva svenssonlivet medans jag ville festa järnet där nere och jag vart helt enkelt en iskall bitch mot honom, Han ville liksom sitta hemma på vår balkong där på Gran Canaria medans jag ville ut och ja jo röja järnet igen och jag förstår varför han åkte hem till Sverige igen.

Men jag stannade kvar och röjde på ännu mer än vanligt, Och jag kan lova att intaget av alla droger och alkohol spårade ur totalt. Jag var redan beroende där utan att någon visste om det. Jag sa upp mig från jobbet och bara körde på där nere. Det hände en hel del sjuka saker där nere också som sitter på mitt psyket. Så vi kan ju säga såhär övergrepp nummer 3 är vi uppe i nu. Jag åkte hem några månader senare. Vi hade redan skaffat hund innan vi flyttade ner på Gran Canaria. Så när jag kom hem träffades vi så jag fick träffa vår lilla hund Ice igen, Och ja vi föll väl pladask för varandra igen. Från första dagen jag kom hem så satt vi liksom ihop igen och min livsstil lugnade ner sig igen.

Jag skulle ha åkt tillbaka till Gran Canaria men det blev inte så. Jag vart kär på nytt och i samma person. Så vi flyttade faktiskt ihop igen, Vi var en liten familj där med våran lilla hund sen en katt och lägenhet och jag började jobba på som bara den. Vi bestämde även oss för att få lite en familjeökning, Så vi gjorde en insemination via en anonym donator då han inte kunde få egna barn. Men tro det eller ej men jag var faktiskt ren igenom hela graviditeten. Men även den sagan slutade med ett tråkigt slut då vi gjorde slut innan Milton föddes.

Precis när Milton var nyfödd så försökte vi igen och igen och igen men det funkade tyvärr inte. Men vi löste det mesta tillsammans ändå. Milton hann bli några månader gammal innan jag tog mitt första återfall igen. Och efter den gången så var det liksom kört igen. Och i mitten av allt det här så vart det ett övergrepp igen av en person som jag faktiskt trott varit en nära vän till mig. Det var inte många som trodde mig men jag kämpade på ändå. Allting eskalerade igen, Jag kunde hantera det ett tag men det spårade ur helt och hållet.

Jag började testa Benzo, kokain, tramadol, subitex, Ritalin, 3-MCC, LSD, och svamp. Men min huvuddrog har nog varit eller ja är benzo, amfetamin, röka och alkohol. Även övergreppen ökade under denhär tiden igen, Hoten ökade men framförallt så ökade mitt missbruk. Jag tappade kontrollen helt och hållet. Och jag kan inte påstå att jag har kontroll över mitt missbruk just nu heller för det har jag inte. Men jag är så fruktansvärt rädd och orolig för allt som har varit men även för vad som kommer att komma. Allt jag vet är att jag vill må bra där inne på riktigt,

Jag har haft bra stunder det har jag men jag kan nog inte ens minnas när jag mådde riktigt bra där inne på riktigt. Senaste halvåret har det varit flera övergrepp igen, Jag har varit på väg att dö ett par gånger, Jag har sett och hört alldeles för mycket grejer i mitt liv nu. Sett mina vänner nästan dö, Vissa har dött, sett mina medmänniskor blivit kraftigt blodiga, Men jag har även utnyttjat mina vänner och min familj, Och det som är mest hemskt måste nog vara hur sjukt mycket jag har svikit och sårat allihopa. Och ångesten över att jag inte får vakna upp bredvid min son, Den gör riktigt ont. Och jag känner att det är nog nu.

Jag vill inte leva såhär, Jag är inte redo att dö än men för första gången på snart 2 år så känner jag mig redo, Redo att faktiskt bearbeta mitt liv men även bearbeta mitt missbruk. Milton bor inte hos mig idag och det gör ont, ont som fan om jag ska vara helt ärlig. Jag vet att han mår bra men även har det riktigt bra hos sin mormor just nu. Så nu ska jag faktiskt försöka ta tag i mina problem. PÅ RIKTIGT. Jag lovar er ingenting. Jag landade på behandlingshemmet idag och det känns faktiskt riktigt bra för engångs skull. Så nu kommer jag att skriva om min resa här.

DAG 6 Utan droger!

 

Första dagen och det känns faktiskt väldigt bra.

Gruppen känns as bra och alla har fett bra energier och dom tog emot mig jättebra.

Så idag har jag varit på yoga och lite sånt så nu värker hela kroppen snacka om otränad haha.

Men nu är det nya tag mot det positiva livet och motbevisa alla som inte tror på mig.

Nu blir det att satsa på gym och träning och ridning och yoga och så fort poolen är klar så blir det även simning också. Men det viktigaste av allting är att jag ska jobba med mitt mående och bli frisk igen. Men helt klart en 10/10 dag och än så länge är jag fortfarande as taggad. Fick lite sug när jag rökte min första cigg på ett par dagar idag så jag ångrar lite att jag tog den där ciggen, Men men lite hjärtklappning, Men taggad som fan ändå.

Har inte så mycket att skriva just nu men jag är fortfarande inte tagit någon substans så nu jäklar kör vi. 1 dag i taget.

Juste den negativa grejen idag är väl att jag har blivit grundlurad och fått mitt bankid kapat. Så det var det jag hade att skriva idag.

Dagens: Ta Aldrig Någon Förgivet!

Tack och godnatt!!

För att kunna hitta ett användarvänligt ärendehanteringssystem, anpassat för just er verksamhet, bör ni först tänka på följande: Vilken funktion ska systemet fylla och i vilken omfattning? Dessa frågor ska vi besvara i det här inlägget och berätta hur våra tjänster kan hjälpa er.

Vad är ett ärendehanteringssystem?

Ett ärendehanteringssystem administrerar all den information som kommer in till ert företag eller organisation och delar upp denna i olika slags ärenden. Exempelvis felanmälningar, frågor och information kring kund- och kontohantering, arbetsfördelning i interna och externa projekt osv.

Det finns system som passar för alla branscher och dess funktioner kan anpassas efter just era behov. Omfattningen på dessa kan även de justeras för att fungera för både mindre och större verksamheter.

Fördelar med ett korrekt uppsatt system

Ett effektivt ärendehanteringssystem är användarvänligt och lätt för era medarbetare att hantera. Det analyserar och prioriterar ärenden utifrån er verksamhets specifika krav och ni sparar därmed tid och kan behandla de inkomna ärendena snabbt. Den administrativa arbetsprocessen förenklas och gör så att era kunder och användare får så bra service som möjligt.

Hur fungerar Nilex?

Vi på Nilex tillhandahåller skalbara, enkla ärendehanteringssystem. Vi erbjuder olika paketlösningar, guidar dig till att hitta det optimala systemet och hjälper dig genom hela installationsprocessen:

• Implementation: Installation och konfiguration av system. På plats hos kund eller remote.
• Utbildning: Vi organiserar en övergripande utbildning för alla som kommer att arbeta i systemet.
• Konsulttjänster: Våra konsulter arbetar nära ditt IT-driftteam för att säkerställa att både uppgraderingar, infrastrukturförändringar och systemets vardag levereras med högst möjliga prestanda.
• Support: Om du har någon fråga eller står inför utmaningar – är du alltid välkommen att kontakta vår suppor

Vill du veta mer om hur vi arbetar och hur vi kan hjälpa just ditt företag? Läs mer här.

Läs mer om vår ärendehantering.

Hej allihopa.

Dagen började med att jag försov mig totalt och missade lite möten men det behövdes nog efter så lite sömn här.

Polisen kom hit idag och hade 8 olika förhör med mig men det gick nog hyfsat bra, tror jag eller hoppas jag i alla fall så jag är helt slut i huvudet nu. Vi har haft as fint väder så har mest legat i solen på eftermiddagen men det har varit väldigt skönt också.

Vi tjejer har spelat lite bordsbingo så det var ganska kul faktiskt.

Kan ni förstå att soc fortfarande håller på angående pengar så jag har inte fått en krona av dom.. Helt sjukt att dom sätter mig i den sitsen dom gör med min hyra osv.. Så jag blir tokig asså. Som tur är så räddade mamma och dana mig IGEN, Har sån jävla tur att min familj ställer upp och räddar skinnet på mig, Utan dom så hade jag dragit idag och löst pengar själv för att inte bli vräkt från min hyresvärd då hyran ska vara betald senast på måndag… Skrev även till min hyresvärd om det skulle funka att min hyra blev nån vecka sen men det var ett nej rakt av tyvärr.. Men jag kan inte släppa att soc sätter mig i dom problemen som dom gör när jag är här och få behandling..

Har precis träffat sköterskan också så nu ska jag få lämna prover för sköldkörteln då jag tappar hörseln och hela jag försvinner i huvudet det blir som någon slags dimma i huvudet, Väldigt svårt att förklara.. Men nu ska jag duscha sen se på serie och sova.

En positiv sak idag är ju att mamma och milton får komma och hälsa på snart så nu har jag något att se fram emot.

Tack och god natt.

Ny dag och nya tag imorgon nattinatti