Skip to content
Okategoriserade

Orkar inte mer

Hej!

Dagen började med en föreläsning som handlade om förnekelse och tiden innan man förstod själv att man var beroende och var sjuk i beroendesjukdommen.

Efter det hade vi lite gemensam städning i huset. Jag trodde verkligen på att jag skulle få bra nyheter idag och var för första gången förhoppningsfull. Jag vet ju varför jag aldrig är det och alltid tänker det värsta nu. För man blir alltid besviken. Så himla trött på att bli besviken, Få ändrade planer hela tiden och aldrig få veta någonting. I flera veckor har jag bara gått runt och väntat på vad som ska hända med mig i framtiden, När jag ska få flytta hem och vad jag ska göra när jag kommer hem.

Det sista beskedet var att jag kunde räkna med att få börja slussas hem i månadsskiftet. Tro det eller ej men dom har ändrat det igen. Det blir inte i månadsskiftet och dom vet inte när det blir. Så jag vet verkligen ingenting just nu. Jag har varit här i 4 månader nu och på söndag har jag varit nykter och drogfri i 3 månader. Jag känner mig så himla klar på just behandlingshemmet. Jag är livrädd för att flytta hem, Det är jag.

MEN just nu står jag bara och stampar här och ingenting händer. Jag har stått på precis samma ställe i flera veckor nu. Jag får bara mer och mer drogsug för varje dag som går. Jag gör mitt bästa och jag följer min behandling och går på precis varenda möte här men jag får absolut ingenting tillbaka. Får bara till svar att jag måste vara här och nu och strunta i resten. Hur ska jag strunta i resten när det som är viktigast kommer snart, När jag kommer hem och vad jag ska ha för planering och hur jag ska tänka osv. Är så trött på att bara stå still och kämpa och kämpa när det inte tar mig någon vart.

Det känns bara som att alla vill att jag ska ta ett återfall till innan jag är klar. Att dom inte tycker att jag är klar med min behandling fast jag har kämpat här i 4 månader. Det vi kom överens om först var att jag skulle vara här i 3 månader. Jag gick själv med på en förlängning, Men absolut inte på det här viset. Jag skulle få en längre utsluss under min sista tid som inte heller kommer att bli av då jag har mitt slutdatum här snart. Så ska dom bara skicka hem mig utan en utsluss då? Det jag vill göra just nu är att packa mina väskor och åka härifrån och lösa mitt eget liv på något sätt,

För det här tar knäcken på mig. Jag går sönder av att inte veta men jag går också sönder över att jag gör min absoluta bästa för att det ska bli bra och jag får ingenting tillbaka. Jag står på samma ställe som jag har gjort I några veckor just nu och jag är så äckligt jävla sugen på ett rus och må bra. Så trött på det här. Vad ska jag göra för att folk runt omkring mig ska vara nöjda och att jag får ut något positivt av det jag har kämpat mig igenom. Tror helt seriöst att jag har stått still för länge och absolut ingen förändring är gjord och att det är därför jag är så äckligt sugen på droger igen.

För det känns liksom som att folk skiter i egentligen. Det känns som att soc håller mig som förvaring just nu. Dom vet inget och jag vet inget och personalen vet inget men vem fan ska veta då? Hur långt ska dom låta det gå? Min knarkhjärna är igång och håller på och förhandlar i min hjärna. Vad gör jag ens här om ingenting ändå händer.

Jag har även hunnit sitta med mina uppgifter jag har fått som handlar om skam och skuld och tillit. Även alla mina tankar om skam eller skuld har blivit maxade igen. Hade tagit mig så långt men det känns helt ärligt talat som att jag är på botten igen. Och min tillit till folk har jag också tappat. Jag över tänker precis allting. Vem kan jag ens lita på? Folk där ute? Som hugger varandra i ryggen för 100kr eller för att lyfta sig själv lite mer.. Soc?

Som säger en sak och ändrar sig hela tiden och nekar grejer dom har sagt.. Personalen? Ja jo visst till en viss del men dom har inte ens tystnadsplikt om allting. Tjejerna här? Det vettefan asså folk snackar bakom varandras ryggar och det är det andra med det tredje. Sen visst finns det väl få vettiga men jag vet också hur fort det kan vändas här inne. Vill gräva ner mig i en lik kista och aldrig mera komma upp. Orkar inte mer. Den här dagen kan dra riktigt jävla långt. Alla mina tankar är huller ombuller om alla människor och hela världen och min framtid. Jag hoppas iallafall att alla andra har haft en bra dag.

Själv så inväntar jag kvällsmötet så jag kan gömma mig på rummet sen. Tack och godnatt!

2 comments on “Orkar inte mer”

  1. Jag förstår att det kan vara tufft att behöva sitta still, och känna att man “stannat” i en process. Såna som du (och jag) är ständiga sökare, en väldigt stark egenskap på både gott och ont.
    Som sökare besitter du det driv och den hunger som driver företag ut i spetsen, som hela tiden törstar och suktar efter mer.
    Risken är dock också att vi hamnar på fel bana, och det där suget och drivet leder oss nedför en annan väg.

    Utan att veta vad som försiggår i ditt huvud, så kan jag endast tala från egen erfarenhet. Och det är att såna som du och jag MÅSTE jobba på och träna på att göra det som tär för dig just nu. Sitta still, vara still i processen. Ge saker och ting tid. Det finns en tristess och en ängslig känsla som kryper upp på en när saker och ting står still, och det är läskigt för då börjar hjärnan gå på högvarv och analysera saker, oroa sig. Såna tankar som du inte hinner tänka om du är “på väg” någonstans, eller upptagen med något.

    Det finns en styrka att hitta i att se det du går igenom just nu objektivt. Du känner dig redo att bege dig ut igen, men den här situationen att behöva stå still och fastna igen har gett dig ett sug. Världen där ute kommer tvinga på dig situationer där du behöver stå still, där saker och ting inte rör på sig och tristessen kryper på. Även situationer med motgång kommer följa dig gång på gång på gång. Och det beror inte på varken dig eller mig att livet utsätter oss för det, utan det är en del av livet.

    Och det finns en gömd sanning att upptäcka i det där. Lär dig att se den situationen du är i nu, kaos blandat med ett stopp, stillhet. Tänk dig att du är i en orkan. Du måste hitta orkanens mitt, stormens öga. Där allting är tyst. Hitta din balans i den här situationen, se alla tankar, noja, hinder och sug för vad dem är, INTE en del av dig. Endast tankar och sug som din kropp och sinne går igenom. Visualisera att allt den skiten är stormen runtomkring, men hitta styrkan och balansen i att sitta mitt i den stormen och hålla ett lugn, att fokusera på ditt mål TROTS allting runtomkring.

    Känner du att du är på botten igen? Att du har tagit ett steg tillbaks? Bra. För att din frustration över det betyder också innerst inne att du vet att du förtjänar toppen. Att du vill fram. Och där du är nu i livet finns det bara fram.

    Fuck alla andra, människorna där inne, människorna här ute, personalen. Inte fuck dom som i att du ska sitta och stressa dina tankar över dom, utan fuck dom som i att stäng ute allt. Det är bara DU just nu. Ditt välmående, din framtid, dina mål.

    Det du går igenom just nu vet du lika mycket som mig, när allt är kefft och står still, det är NU du ska lära dig kämpa mot demonerna. Att hålla substanser borta när allt är bra och man har det toppen kan vem som helst klara. Det är det här du går igenom nu, och din förmåga att ta dig igenom det, som kommer urskilja dig från dem som faller. Det är inte du.

    Bli vän med besvikelsen, bli vän med motstånd. Se hur det härdar dig, och tvingar dig att hitta bättre, smartare lösningar. Se hur alla hinder får dig att tvinga dig själv att utvecklas för att ta dig vidare. Rygga inte ifrån.

    1. Hej!
      Tack för dina kloka ord! Förstår vad du menar absolut. Det är ju just det här med att stå still i behandlingen och inte komma någon vart. Det är det är farligt. Man kämpar och kämpar och får inte så mycket utav det. Återfalls riskerna är som värst just då. Varit klar här ett tag och det är nu när allting skjuts upp som drogsuget kommer tyvärr. Är redo för nästa steg, Inte stå stilla på samma ställe vecka in och vecka ut! :/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *