Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Är den kända mediumet Terry Evans en bluff?

Jesper Jerker, civilingenjör i teknisk fysik och tidigare ordförande i föreningen Vetenskap och folkbildning säger så här om Terry Evans:

Han tillhör sannolikt kategorin medvetna bluffmakare. Han är duktig på att slänga ur sig frågor som låter som påståenden, och expert på att fiska efter bekfräftelse på att det han säger stämmer.

Jesper vet inte om Terry lär ut dessa knep till sina elever. En av Terrys elever har haft storseans och efter det fick vi fylla i en enkät om vad vi tyckte. På en av frågorna ställdes just den frågan “fiskade mediumet efter information”
Jag svarade nej och vad jag vet svarade alla andra också nej. En av hans diplomerade elever Maria Therese Agerhill Bohman är lärare till mig.

Serverat på Nobelfesten

19 röster om makt

Pontus som är chefredaktör berättade om en bok som heter “19 röster om mak” en bok jag rekommenderar då jag själv funderar på att läsa den.

Han sa att boken borde heta “På den här avdelningen står vi upp och kissar” Han syftar då på kvinnor som bli manliga i hopp om att vara en av grabbarna. Han tycker inte att vi kvinnor bör anpassa oss till den graden för att passa in i mansdominerande arbetsplatser där man inte tillämpar kvoteringen.

Vi kvinnor borde bli tuffare på det vi gör och inte böja oss. Vi behöver också stötta varandra i stället för att trycka ned varandra.

Klubbafton på Fullerö i storvreta

Här dricker jag julmust och äter godis i mängder.

De har väldigt mycket julpynt just nu på Fullerö och jag är som Scrooged. Scrooged handlar om en man som hatar julen. Han får träffa 3 spöken en som tar honom tillbaka till hans barndom, en som visar nutid och en som visar hans framtid om han inte slutar hata julen. Grinchen är också emot julafton och hatar småfolket i sin stad (Vendalen) som ska fira julafton. Jag hatar inte julen men jag förstår inte varför folk kan stressa arslen av sig för ingenting. Jag kan bara inte förstå hur folk kan tro att de måste fira alla högtider för att visa sin omgivning att de har ett liv.

 Här provar jag en riddarhjälp och sköld för att någon gång kunna skydda mig själv. För någon gång i livet behöver vi alla skydda oss mot allt ont.

I dag ska jag jobba i Heby

Jag var på klubbkväll för Fullerö handel i går kväll med julmust och godis i mängder som ni läste i förra inlägget

Jag har provat riddarhjälm som jag kommer att lägga upp bilder på senare.
Nu är endast tomten (jag) vaken medan hela Sverige sover fortfarande. Jag ska til Heby och jobba i dag och senare i eftermiddag är jag tillbaka till Uppsala City för att jobba.

Jag har även ätit på Sven Dufva en restaurang i Science park och de hade husmanskost med en ingefära dryck med högt GI värde värde. Jag gillar inte spiskummin och maten hade tyvärr mycket av den kryddan så jag gick nästan fortfarande hungrig därifrån. Vilken dåre har kommit på att spiskummin ska vara något gott jag hatar det. Vet någon vad spiskummin är gjord av?

Utklädd för halloween

Man måste bryta av vardagen med att någon gång gå på maskerad också

Här har jag mina små djävulshorn på mig.
 Mina nya skor från Bianco wear. De har stilettklackar med dragkedja i bak.

Detta är en blus med singoalla armar och teatermask. Perfekt outfit för nyårsafton. Dessa kläder kan du hitta på Art Noir butiken på Sivia Torg.

  Här har jag stora vingar av fjäder. Jag är väldigt proportionelig i min figur och passar i det mesta. Alltid när jag ser kläder på skyltdockor tänker jag att de skulle sitta så mycket bättre på mig.
 Detta är Anne som jobbar i butiken och hon har suverän service känsla. Man blir alltid nöjd som kund när denna tjej finns i butiken. De skräddarsyr även kläder och syr även in kläder du handlar i butiken. De har egen skräddare i butiken.

Varning för ärlighet

Var tog mitt liv vägen ?

Livet just nu ? Jo jag lever som gömd på okänd ort. Hotad till döden och inväntar skyddad identitet. Jag är så trött på att kämpa och så trött på livet. Spelar ingen roll hur jag gör eller hur jag ska bete mig. Allting går emot precis emot mig.

Jag är så trött på den här skiten. Känner ingen ork till någonting. Jag vill bara kunna må bra på riktigt för engångs skull, Men jag har börjat ge upp hoppet om det också. När jag knappt har hopp eller ork till någonting längre vad gör jag då? Vad strävar jag efter?

Allting det där jag verkligen ville ha och få känna är som bortblåst. Allting sånt som pågår i mitt liv just nu har jag bara sätt på film. Gömma sig. Ligga lågt. Bli lurad av myndigheter. Inte kunna leva fritt och vara sig själv.

Mitt liv är som bortblåst. Finns ingenting jag kan göra för att förhindra det som pågår just nu. Min kamp nu är att försöka överleva dagen. Leva någon dag till. Jag har frågat mig själv flera gånger om varför jag kämpar. Det kommer att komma en dag då jag ändå är borta. Varför tar jag inte den smällen direkt. Varför drar jag bara ut på allting. Jag kan göra det säkert och tryggt för min familj och avsluta det hela. Samtidigt som att jag är så sjukt rädd och orolig för allting.

Min flykt

Vad som kan hända och vad som kommer att hända. Jag har ingen kontroll på någonting och det får mig att tappa allting. Min livslust och min ork är som bortblåst. Vill bort samtidigt som jag vill stanna. Less på det här, Att det aldrig får bli bra. Jag är en böld för dom flesta och orsakar mer problem än vad jag gör nytta just nu. Jag vet att folk säger att det inte är så. Tro mig jag vet vad jag orsakar och vad jag har runt omkring mig. För jag lever med allt det där ständigt.

Kan inte gå någonstans utan att behöva kolla mig över axeln, Kan inte röra mig fritt. Spelar ingen roll hur hårt jag kämpar. Allting slår tillbaka ännu hårdare. Så kan någon snälla säga åt mig om vad jag ska göra?
För just nu står jag på tomgång och vet ingenting. Allt jag vet är att jag är gömd och så kommer det att förbli ett tag nu. Mitt liv kommer att bli en flykt. Men hur länge ska man behöva fly?

Är det värt det att bli inlåst ett tag igen. Så att folk får som dom vill. Dom får makten över mig och göra precis vad dom vill med mig. Det finns inget Nej som betyder Nej. Jag får bara ta och ta och ta. Men orkar jag igen? Orkar jag kämpa mig igenom det även fast det gör så fruktansvärt ont på alla sätt och vis. Tappa min självkänsla och respekt, Att mina ord inte har någon betydelse. Orkar jag igen?

Vad ska jag göra ?

Snälla någon där ute, Kan ni säga vad jag ska göra,  Hur jag ska bete mig, vad som är värt vad. För min ork min kraft inom mig är så himla slut. Orkar inte höra att jag är stark och att jag ska kämpa. Inte det jag behöver just nu, för jag är inte stark längre och jag orkar inte kämpa längre. Jag vill egentligen bara veta när allting ska bli bra, Hur det någonsin ska bli bra, Kan det ens bli bra. Förlåt för negativt inlägg, Men det är precis såhär mitt liv ser ut just nu, bara problem på problem.

Ni som finns där för mig är underbara ska ni veta.

Mitt liv som Jennifer är över

Det finns många prövningar

Vi vet inte hur saker och ting ska se ut i framtiden, Vi kan inte heller styra över det som kommer att hända. Visst kan vi styra vissa saker men inte alltid.

Ibland blir inte allting som man har tänkt sig heller.

Vissa perioder är jobbigare än andra.

Vi alla människor får testa på olika prövningar, Men det är också då vi måste börja prioritera vad som är viktigast.

Alla människor har nog varit på botten, Men även där väljer vi om vad vi vill göra åt det och hur vi vill fortsätta.

Jag vet hur det känns att vara långt nere på botten, Även lite djupare ändå.

Jag tog ett ansvar om att försöka ta mig upp igen med hjälp, Vilket gick jättebra till en början.

Fullföljde min behandling och blev drogfri, Fick ha min son vid min sida igen, Fick träningslägenhet för att fortsätta bevisa min nykterhet.

Trots den resan jag har genomgått så står jag fortfarande upp.

Trots att det är väldigt svajigt så försöker jag så gott som jag kan.

För 5 Månader sen kämpade jag med att sluta med drogerna och det är någonting jag kommer att få göra hela mitt liv.

Jag trodde verkligen att saker och ting skulle ordna upp sig, Bli bra för en gångs skull.

Jag har fått “försvinna”

Men så fel jag hade, Allting går emot mig hur jag än försöker tackla varje hinder jag får.

Mitt liv just nu känns bara helt meningslöst, Jag vet att man väljer hur man hanterar vissa grejer.

Det som pågår runt omkring mig just nu kan jag inte hantera, Jag vill hantera det men det tar emot.

Som alla vet så har jag fått försvinna, Och jag kommer inte att komma tillbaka.

Mitt liv i Uppsala med mina vänner och även en del i familjen kommer att försvinna ur mitt liv. Och jag kommer att försvinna från deras liv.

Mitt hjärta har brustit

Och det gör så ont, Jag har gråtit så länge över allting som har hänt.

Försökt få ork och försöka lyckas någon gång.

Hur jag än vrider och vänder på allting så kommer det aldrig att lösa sig.

Försvinna från dom jag älskar och dom jag är trygg med.

Försöka bygga upp ett liv helt från början utan någon som känner mig vid min sida.

Det känns lönlöst, Och jag har en sån sjukt dålig magkänsla för det här.

Visst man väljer vad man vill prioritera och vad man vill kämpa för, Men att JAG försvinner bort, Kommer aldrig kunna berätta för någon om vem jag är egentligen och vad jag har gjort under mina 26 år. Mitt liv kommer behövas raderas som om jag aldrig har funnits. Mitt riktiga jag kommer att få dö i det förflutna.

Jag vet inte vad jag kommer att heta eller vart jag ska behöva bo, Det jag vet just nu är att jag är gömd.

Jag behöver fly för mitt liv, Samtidigt som jag behöver fly från dom jag älskar.

Tanken har slagit mig så himla många gånger nu om att bara ge upp.

Lättaste vägen skulle vara att ge upp.

För mitt liv just nu dödar mig mer och mer för varje dag som går.

Dör hellre snabbt än att plågas till döds.

Jag vill leva, Jag vill få ett bra liv, Men det är svårt.

Så som mitt liv ser ut idag har jag bara sätt på film.

Förlåt för deppigt inlägg men det är bara min sanning.

Snart borta för alltid för många jag älskar.

Det gör så ont och mitt hjärta har gått sönder helt!

Djup inlägg

Hej jag är en djup person som försöker förstå både mig själv om min omgivning

Som alla vet så har mitt liv inte varit så enkelt sen jag flyttade hem från behandlingshemmet.

Jag har inte haft någon medvind över huvudtaget.

Har ingen lägenhet längre, Inget umgänge med Milton för tillfället, Träffar inte familjen heller för tillfället.

Jag blir hotad och har utpressningar på mig.

Jag lever just nu som gömd på okänd ort.

Jag är under utredning om jag ska vara borta ett tag bara eller försvinna för alltid från Uppsala.

Jag väntar på skyddad identitet och svar om mitt liv.

Jag vet ingenting alls.

Mina dagar innebär att vara inomhus och inte ha så mycket kontakt med människor där ute.

Jag ångrar så sjukt mycket hur jag har ställt till allting under mitt missbruk.

Jag trodde helt ärligt att allt det som har varit är borta, Det var snarare tvärtom.

Jag tänker ibland att det enklaste för mig skulle vara att trilla tillbaka, Lyda människor över mig och göra precis allting dom säger åt mig att göra.

Istället för att leva gömd och vara ständigt orolig nu.

Jag vet inte hur långt dom här människorna kan gå för att komma åt mig, Jag har sätt så sjukt mycket grejer dom har gjort förut och det skrämmer mig.

Jag vill inte bli ihjälslagen eller skjuten när jag minst anar det, Jag vill inte att dom ska komma åt min familj eller mina vänner.

Jag vill bara få ett slut på allting.

Jag vill ta ett återfall för att slippa känna och slippa vara orolig, För när jag är aktiv så är jag inte lika rädd och orolig.

Visst jag var rädd men inte på samma sätt som nu.

Just då kunde jag dämpa med mina piller och mitt pulver, Men vad ska jag dämpa med nu?

Jag försöker se glad ut, Jag försöker att vara stark, Jag låtsas som att allting är bra.

Men inom mig så är det så tomt samtidigt som det är så himla mycket.

Jag mår illa över allting jag bär.

Jag vill bara skrika ut och berätta precis allting som har hänt samtidigt som jag inte vågar berätta för någon.

Jag när alldeles för mycket inom mig som måste ut, Men kommer det ut, vad händer då?

Folk vet bara att jag har sätt så sjukt mycket blod, Mycket ilska, Besvikelse, sexuella övergrepp, Misshandel.

Men om jag skulle gå in mer på allt det där plus lite till vad skulle hända då..

Skulle människor titta på mig normalt någon gång igen då?

Skulle jag ha någon självrespekt för mig själv då eller skulle vi alla bara bli äcklade åt mig?

Jag var på behandlingshem i 5 månader för att bearbeta allting, Det gick bra ett tag.

Nu är jag på botten igen och får dra på mig en mask varje dag förvar dölja vad som pågår inom mig.

Jag vill orka, Men jag orkar inte.

Jag vet vad jag vill, Men jag kommer inte dit.

Allt jag vet är att jag är så glad att jag har fina människor som stöttar mig igenom det här, och gör väldigt mycket för mig.

Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet men jag gör mitt bästa!

Trots all hjälp och allt stöd jag får just nu så trycker allting annat ner mig.

Jag vill bara att folk ska veta och kanske få förståelse till varför jag är som jag är.

Samtidigt som jag vet, Att om alla skulle få reda på precis allting, Allt jag har gjort men även vad jag har varit utsatt för så skulle blickarna på mig ändras ganska fort.

Jag vill bara få ut vilka som har gjort vad och vilka som måste bort.

Men jag kan inte ens det.

Hemligheter är inte riktigt min grej, Men det här måste förbi hemligheter.

Jag bryter ihop när jag är själv och får svårt att andas, Jag kan inte hålla emot.

Jag har gett upp hoppet om att allting kommer att bli bra, Visst det kan bli bättre, Men aldrig riktigt bra.

Den här smärtan jag bär kommer att följa med mig hela livet, Och det skämmer mig också.

Hur ska jag orka.

Jag har misslyckas väldigt många gånger med att ta mitt liv, Jag vill inte hamna i allt sånt där igen.

Samtidigt som jag bara vill bort.

Jag har börjat drömma om grejer som har varit, Jag vet inte om det har hänt eller om det bara är drömmar.

Men sjuka drömmar är det, Vissa grejer jag drömmer har ju hänt också!

Det känns helt ärligt som att jag bara går och väntar, Väntar på att en dag försvinna.

Hur jag ska försvinna det vet jag inte, Det jag tänker på är, Om dom nu ska ta mig så hoppas jag verkligen att det går fort.

Jag orkar inte lida mer än vad jag gör.

Få det bara överstökat, Ge min familj och mina vänner en lugn och trygg miljö som dom förtjänar.

Ni vet alla andra problem som vi har här på jorden, ekonomin är åt helvetet, Får inte jobba, Kan inte få in pengar på något vis, hur löser man sånt utan att vara kriminell?

Inte gå på affären som en vanlig människa och handla, Inte träffa nära och kära.

Jag längtar ihjäl mig efter Milton, känner mig som en hemsk mamma som har försvunnit igen från honom.

Han hade äntligen fått tillbaka mig, Det var äntligen vi igen, Men nu är jag borta igen.

Ja ni kanske fattar min ångest och ilska och trötthet börjar gå för långt just nu.

Mitt liv just nu får jag ta från minut till minut för mer än så orkar jag inte..

Ta hand om varandra där ute, Ta vara på varje dag som om det vore den sista. För när ni minst anar det så försvinner någon ni älskar. Visa tacksamhet , kärlek och respekt!

Tack för mig, förlåt för djup inlägg men tyvärr så är det min vardag just nu!

Snart fyller min bästa vän jämnt

Sponsrad samarbete sinful.se

Du kan aldrig ersätta barndomsvänner

Du kan säkert ersätta dem om ni växer i från varandra. Men det är inte lätt att ersätta en vän som man har umgåtts med under hela sin barndom. Man delar så mycket med varandra och det är då riktigt jobbigt att gå i sär när man verkligen trivs ihop.

Jag har blivit sårad av min barndomsväninna som blev helt förändrad mot mig ju äldre vi blev. Helt plötsligt ville hon ge sig på mig varje gång vi var bland folk. Hon ville helt enkelt skämma ut mig och få fler på sin sida som skulle vara emot mig. Detta gjorde att jag bröt med henne och vill aldrig mer ha in henne i mitt liv. Jag har själv också blivit bortvald av en väninnan som jag trodde var min bästa vän. Vi delade verkligen allt med varandra tills en dag då hon träffade sitt livs kärlek som hon i dag har två söner med. Jag önskar dem verkligen all gott här i livet bara de aldrig är bittra på andra människor.

Hon lämnade mig bara sådär utan förklaring och skickade ett sms att hon nu behövde få vara i fred och tyckte att jag var en belastning i hennes numera perfekta liv. Detta gjorde så klart väldigt ont och än i dag kan jag känna att det gör ont eftersom jag aldrig hade gjort henne illa. Detta gör också att man har svårt för förtroende när det gäller människor. Hur snälla de än är så drömmer jag om att även den snällaste vännen vänder mig ryggen. Detta för att jag är så rädd för att bygga relationer.

Hur bygger vi goda relationer?

Jag har inget svar på det då det inte är jag som avgör vilken moral andra människor har. Jag kan göra det som är bäst från min sida. Nämligen att jag ska överraska nu en väninna med sexleksaker från sinful.se på hennes födelsedag.

Vi ska alla sätta på oss masker från sinful.se så får hon gissa vilka som har kommit på hennes födelsedag.

Jag tänker inte ge bort den inför gästerna utan den ska skickas diskret till hennes hem adress. Sedan är det upp till henne om hon vill tala om för de andra att hon har fått sexleksak i gåva från mig dvs en dildo. Hur modig hon är kan jag inte avgöra. Du är inte en fegis om du inte vill tala om för världen att du har sådan hjälpmedel hemma. Det är upp till var och en hur mycket de vill dela med sig av sina liv. Jag har respekt för alla människor som vill behålla det intima för sig själva.

Min väninna fyller 30 år

Detta ska vi verkligen fira med pompa och ståt,

Odla i material du har hemma

Börja samla redan nu

Jag har börjat samla på en massa material hemma som du kan använda när du ska börja sätta en massa frön

Ägg kartonger är super att använda när äggen är slut. Det är bara att klippa isär dom och fylla dom små hålen med jord och stoppa ner ditt frö. När plantan börjar komma upp och ser lite gänglig ut tar du hela kartongbiten och stoppar ner i en kruka med jord. Passa på att stoppa ner lite av plantan också så blir den tjockare. Speciellt tomat plantor för annars kan dom bli alldeles för långa och spretiga.

Du kan också göra egna krukor av tidningspapper, toalettrullar eller mjölkpaket.

Brukar du köpa körsbärstomater i små plastlådor med lock är dom perfekta att använda som små odlingslådor då du har en bra dränering i botten på en gång.